Nostalgia - Temple Boy Lad

Torsdagar är som bekant även kallat "Throwback Thursdays" på sociala medier och jag tänkte inte var sen att hänga med på den trenden och bjuda på ett gäng bilder från tiden med min absoluta favoritponny. Som många säkert vet så träffade jag Boyen för första gången sommaren 2002, då jag var iväg på ett dagridläger i Mickedala/Halmstad FK och blev tilldelad honom som min egen under veckan. Han körde mig mig och bestämde nog det mesta och innerst inne var jag som 10-åring ganska rädd för denna ponny som under sin tuffa yta hade ett hjärta av guld. Men trots alla motgångar i början så blev jag så pass fäst vid Boyen så att jag bestämde mig för att bli skötare på honom när hösten väl kom och ridskolan började igen. Under de två följande åren som han stod kvar i Halmstad så var jag i stallet nästan alla dagar i veckan - borstade, pysslade, ledde honom på nybörjarlektionerna och önskade såklart alltid att få rida Boyen på min egen lektion. Ridlärarna visste att jag i princip var den enda i min grupp som ville rida Boyen och på så sätt så fick jag chansen att rida honom under varje lektion i ett halvårs tid. Han var inte den populäraste ponnyn direkt och om någon av de andra i gruppen blev tilldelad honom så ville de gärna byta och rida en annan häst - ett förslag som jag gärna nappade på.
 
 
Efter två år så bytte sedan ridskolan ägare, vilket betydde att de flesta av de "gamla" ridskolehästarna såldes och kom till nya ägare. Även om jag vid det tillfället var väldigt ledsen över det faktum att Boyen och de andra hästarna skulle säljas, så var det bästa för dem nu när jag tänker tillbaka på det hela. Många hade varit ridskolehästar länge och hade säkerligen tröttnat på allt vad det livet innebar och skulle säkert trivas bättre i ett mindre privatstall och ha sin egen ryttare. Ridskolan låg relativt centralt, nära stan med hagar som inte var allt för stora med tanke på antalet hästar. Jag kommer aldrig att glömma sommaren 2004 då jag hade Boyen som sommarhäst under två månader och vi som have kvar hästarna på anläggningen hade möjlighet att släppa dem i stora gräshagar nedanför tävlingsbanan. Tror aldrig att jag har sett en så nöjd ponny tidigare! Äntligen fick han möjligheten att vara "privathäst", äta så mycket gräs som han ville och dessutom ridas ut på Galgberget nästan dagligen.
 
Vintern kom och Boyen såldes till en familj som bodde en bit utanför Göteborg som hade ett eget stall på sin gård med fem boxar, stora fina hagar och en paddock med närliggande skog. Där bodde han sedan under drygt ett års tid och jag var och hälsade på och bodde över hos familjen under loven, fick chansen att rida Boyen så mycket som jag ville och pyssla om honom på alla sätt och vis. Av någon anledning så trivdes han inte längre där efter en tid och började att krångla - bocka och inte bete sig allt för trevligt när han skulle ridas. Vid det här laget så hade vi till viss del tappat kontakten och när jag senare hörde av mig till familjen igen fick jag reda på att Boyen nu var lämnad till ett försäljningsstall och inte längre skulle vara kvar hos dem.
 
 
Tack vare den ytterst populära sidan, Stallet.se (där "alla" hästintresserade tjejer brukade hänga vid den här tidpunkten) så hittade jag honom igen. En tjej vid namn Linneá hade köpt honom via försäljningsstallet och var såklart lika förtjust i honom som jag var och fortfarande är. Så under de följande åren höll vi kontakten via mejl och jag hade möjligheten att följa Boyen, hans upptåg och se vad de hittade på. Han är och har alltid varit en envis ponny med stark vilja som man måste lära känna på djupet för att man ska bli accepterad av honom och den första tiden har jag fått berättat för mig att de verkligen fick kämpa med honom. Men allt slit var värt mödan och när jag senare äntligen hade möjligheten att åka upp och hälsa på honom och Linneá med familj så möttes jag en ponny som var i en riktigt fin form, fräsch för sin ålder (22 år - sommaren 2012) och väldigt trevlig att rida. Det var en härlig helg överlag och höjdpunkten var såklart mötet med favoritponnyn!
 
 
Bara några veckor efter mötet så flyttade jag sedan till England för att tillbringa ett år där som au pair (och resten är ju historia...) och när jag sedan temporärt flyttade hem igen för ett år så hade vi bestämt att jag skulle ta Boyen på foder mellan augusti 2013 - juni 2014. Fodervärdstiden var perfekt på alla sätt och vis, då jag fick chansen att åter igen ha hand om honom på heltid, spendera mycket tid i stallet, dressyra lite i paddock och ridhus, skutta över några hinder och såklart mysa barbacka eller varför inte rida ut på långa turer i skog och mark, något som jag tror att vi båda två uppskattade som mest. Tiden tillsammans i Nissadalen är verkligen något som jag kommer att komma ihåg under en lång tid framöver och möjligheten att ha honom på foder är något som jag verkligen uppskattade.
 
Till sommaren bär det av hem till Sverige för sommarjobb och förhoppningsvis så kommer också ett besök till Borås att hinnas med under de här månaderna. Ser redan fram emot att träffa världens bästa Boyen igen!
 
 
 
The one and only - Temple Boy Lad ♥
En blogg som drivs av en positiv tjej f.92 som har ett stort intresse för hästar, hundar, fotografering och framförallt det som har med England och den brittiska kulturen att göra.

Min förkärlek för landet i sig gjorde att flyttade dit i augusti 2012 för att jobba som au pair för en härlig familj och då också ha möjligheten att uppleva det engelska livet på nära håll. Efter ett år som au pair var jag redo för nästa steg - att börja plugga, först i två terminer på svensk mark innan jag året därefter flyttade tillbaka till Oxford för vidare studier. Studentlivet varvas under helgerna med häst och hundliv på landsbygden - the best of both worlds.

Följ gärna mitt äventyr här på bloggen!

Follow