Känslan av att sitta på hennes rygg igen efter fyra hela månader, för det var nämligen i oktober som det var sista gången jag red Sillen... I slutet av året så blev hon halt och den troligaste förklaringen till det är nog att hon har fått en spark i hagen som har träffat illa, riktigt oturligt nog. Så nu har hon vilat ganska länge och förra helgen var det dags att sätta igång henne försiktigt igen med 15 minuters helt kravlös skritt på lösa tyglar. 

Än så länge har det gått riktigt bra och hon har skrittat rent och fint, så nu håller vi tummarna för att hon ska hålla sig frisk så att vi så småningom även kunna utöka träningen med skritt utanför banan och ge oss ut mer i skogen. 

Det roliga med Sillen är att det verkligen märks att hon har saknat att bli riktigt riden och ompysslad, för hon kommer glatt fram i hagen och vill komma in, står som ett ljus i stallgången och myser och gnäggar åt både människor och hästar ibland. Fina tjejen! <3